När man berättar sin historia. Men ingen tycker att man ska klaga.

När man håller det inne tills det blir för mycket.

När någon säger att det bara är tonårshormoner.

När man känner någon som har det "värre".

När man inte vågar.

När man känner sig ensam.

När man till slut ger upp.

Vem finns då där för mig? Vem hjälper mig att komma upp på fötter?

Vem skulle gråta om jag försvann? 

Det är svårt att leva en dag i taget. Det är svårt att uppskatta det man har. 

Speciellt när man mår jätte dåligt och vet att det kommer vara samma sak imorgon.

När det är en mardröm att gå upp på morgonen. Det väldigt svårt att uppskatta.

Det är då man måste skaffa hjälp!!! Gör inte samma misstag som jag.

Jag gick runt med mina jobbiga tankar och känslor för länge. Det gick så

långt att jag ville dö. Att jag nästan hoppade. Men jag gjorde inte det och det är 

jag glad för. 

Jag har nu mått dåligt i över tre år och jag mår fortfarande inte bra. Men jag 

tänker kämpa och jag vägrar ge upp!

Du får inte heller ge upp! 

www.bup.se 

www.bris.se